Vikten av uppmärksamhet

Vi alla behöver en viss del av uppmärksamhet och uppmuntran. Att ha någon eller några som ärligt bryr sig om det vi gör och hur vi mår. Skolan får väldigt mycket tid i elevernas liv och även där är uppmärksamhet och uppmuntran viktig.

En mindre skola har fördelen att de flesta lärarna känner de flesta eleverna. Eller så gör man det till allmän policy att man ska försöka få eleverna att känna sig uppmärksammade genom att man hälsar lite extra, småpratar i korridorer och liknande. Självklart, kan tyckas, men på många skolor existerar inte detta. Istället har man ett förhållningssätt som visar en klar hierarki med lärare som knappt vet vad eleverna heter och som inte är speciellt intresserade av att prata om annat än det som gäller undervisningen.

Men det är här jag ser att det finns möjligheter, i just det att lära känna eleverna lite bättre. Eleverna behöver få berätta vilka de är, vad de kan och vad de vill. Dels kanske de själva inte är vana vid att reflektera över detta, vilka åsikter de har och vilken bild de ger av sig själva. Det är väldigt utvecklande att stanna upp och se på sig själv ibland. Dels tror jag att vi som lärare har allt att vinna på att få en mer mångfacetterad bild av våra elever. Det blir lättare att skapa en relation, lättare att jobba med eleven utifrån intressen, etc. och lättare att hitta vägar när det inte fungerar som det ska.

En del lärare är kritiska till detta, "att bli kompis" med sina elever. Men det handlar inte om det, vi ska inte byta personliga mejladresser eller lägga till varandra på FB. Vi ska "bara" lära känna varandra.