Det krävs något mer...

Häromdagen utbytte jag lite ord med Henrik Widaeus på Twitter. Det går inte riktigt att diskutera så bra där med 140-teckensgränsen, så det får kallas "utbytte ord". Det vi talade om var hur man använder sig av IT och teknik i klassrummet och att jag menade att det krävdes något mer, ett syfte bakom användandet. Speciellt viktigt blir det för oss som inte undervisar IT-ämnen och som inte är lika bra på det. Det enda kursmål jag har som uttalat innefattar datorer är i Svenska A; "kunna inhämta, värdera och ta ställning till information och kunskap från bibliotek och databaser samt kunna använda datorer för att skriva och kommunicera" och det kursmålet är inget man behöver gå på ett IT-program för att lösa.

Jag som inte är kärnämneslärare på IT-programmet får anstränga mig för att hänga med i utvecklingen på webben. Jag gör mitt bästa, verkligen. Men precis som man kan välja att kalla ett ämnesöverskridande arbete på två tillfällen för projekt tror jag lätt man kan hamna i att använda sig av t.ex. bloggande vid några tillfällen och sedan tycka att man är innovativ och utmanar IT-världen. Inget negativt med detta, det är bra att man testar och gör det man kan för att ge eleverna ytterligare kunskap med hjälp av IT. Men vad hade man för tanke bakom? Och varför stanna där? Det krävs något mer.

Som jämförelse ser jag det som att jag ger eleverna en bok, säger åt dem att läsa och sen förväntar mig en redovisning av vad de läst till ett visst datum. Been there, done that. Tro mig, resultatet var inte precis lysande... Det krävs något mer.

Jag tror att mycket av det jag redan gör går att göra med mer tekniska finesser som lockar och utmanar eleverna på mer än ett sätt. Men jag känner att man bör ha ett syfte bakom, att man inte bara slänger fram olika program, gadgets, webbsidor, etc. för sakens skull. Inte alltid i alla fall och inte utan att utvärdera åtminstone för sig själv vad det gav. Här har jag nytta av t.ex. tydliga bloggar eller sajter där kollegor delar med sig av sitt material, hur man kan använda det man kan men på ett mer IT-inriktat sätt.

Jag talar om kursmål ovan men det är inte alltid endast kursmål som styr hur man jobbar. Det kan lika gärna vara förmågor som utvecklas. Det viktigaste för mig är att mina elever utvecklas som personer, får självinsikt och självförtroende, så att de kan ta till sig kunskap på olika sätt och utveckla sitt personliga varumärke.

Jag brukar säga till eleverna när de t.ex. söker fakta på nätet och sedan ska skriva om det: "Finns det rakt av på nätet är det inte intressant för mig, jag kan googla. Du måste göra det till ditt eget, lägga till det du själv tycker och tänker om det." Jag kanske i fortsättningen borde tillägga att om det finns i deras blogg eller liknande på nätet, så är det definitivt intressant, visa mig!

Auskultation

Det borde finnas mer tid för oss att besöka våra kollegors lektioner. När vi arbetar i projektform blir det automatiskt mer vi jobbar tillsammans, men för att projekten ska vässas behöver vi se mer av våra kollegors lektioner och deras ämnen. Annars blir det lätt att man jobbar ihop med kursmål som självklart passar ihop, men det blir liksom ingen utmaning i det hela.

Dels tror jag att jag kan få en gnutta insikt i den andres ämne (helst då i ämnen som ligger långt ifrån mina egna, det är där utmaningarna ligger när vi ska samarbeta i projekt) genom att besöka lite då och då. Dels tror jag att jag genom att se hur en annan lärare tänker, lägger upp sin lektion samt bemöter eleverna får mig att reflektera över mitt eget arbetssätt.

Tredje fördelen är att vi får se våra elever i olika sammanhang. Att eleverna visar olika sidor av sig själva, olika förmågor, inför olika ämnen och för olika lärare är jag övertygad om.

Ska man ens bry sig om att tänka att det kan innebära något negativt med auskultation? Nej, jag struntar i det och ser det som en win-win-situation.

Näthat

Ordet näthat finns inte (ännu) i Svenska Akademiens ordlista, men i en artikel på DN:s webbsida används ordet när man talar om hur bloggar blir nedskrivna av elaka kommentarer. Åke Pålshammar, universitetslektor i psykologi, säger i artikeln att människor - och framför allt unga - gör sig av med sin aggressivitet och frustration på nätet och att anonymiteten hjälper till att göra det möjligt. Pålshammar menar också att yttrandefriheten till slut hotar yttrandefriheten då de som utsätts för kommentarerna lägger ner sina bloggar för att de inte orkar längre. Jag tror också att vi alla någon gång råkat ut för "näthat" på något sätt, även om det kanske inte skett i en blogg och inte heller alltid anonymt.

Carolina Gynning har blivit polisanmäld efter att ha lagt ut namn och personnummer på en person som under alias skrivit nedsättande kommentarer i hennes blogg. Jag kikade in i hennes blogg och kommentarerna under ett av nicken är omfattande och grova. Man kan alltför lätt avfärda kommentarerna med att det är någon sjuk människa som inte har något bättre för sig som gör detta. Men det gör ändå inte att det känns bättre för den drabbade och det får det heller inte att upphöra.

I sin spalt på Aftonbladet ställer sig Robert Aschberg på Gynnings sida med orden "Helt rätt Gynning, häng ut kräken!" Aschberg uppmanar egentligen oss alla att hänga ut de anonyma som förstör på nätet: "Nej, det behövs inga nya lagar eller regler för att komma åt dessa cyberrymdens fisiga skvallerkäringar. Det räcker med att hjälpa dem att stå för sina åsikter, genom att ge dem ett ansikte, genom att berätta för alla andra vilka det egentligen är som döljer sig bakom de fjantiga öknamnen. Så låt oss alla hjälpas åt att ­göra nätet till ett mycket trev­ligare ställe. Häng ut de anonyma kräken!"

Jag tror att detta är början till något och i längden tror jag inte anonymiteten/yttrandefriheten för de som utövar näthat vinner. Vad tror du?

När är man vuxen?

I ledarkrönikan "Läskigt att vara vuxen" i dagens NA (090705, del 1, s 27) skriver Maria Elisson om vad det betyder att vara vuxen. Hon talar bl.a. om vilken ålder man anses vuxen enligt olika definitioner samt att det nuförtiden inte finns någon specifik vuxenförebild att ta efter.

Så när är man vuxen? Vid en viss ålder? När man har fått jobb? När man samlat tillräckligt många poäng enligt ålderstest på nätet? När man antagit ett visst beteende?

Jag tänkte att jag skulle få till något kring detta, kanske inleda med vuxentestet i länken ovan för skojs skull och sedan tala lite om detta att vara vuxen - vad eleverna tycker, etc. Säkert kan man hitta något att sätta samman med detta eller så kan det bli introduktionen till någon bok/text som vi kan gå vidare med. Jag får se vad jag hittar här under sommaren!

Alltid på jakt

Igår var jag på konsert med Depeche Mode i Köpenhamn. Förutom att jag fick en rejäl dos DM bland de ca 45 000 åskådarna, borde jag skriva i lite komptid för arbete ;) Som jag skrivit tidigare har man alltid antennerna ute för att komma på saker som kan vara något att använda i kurserna man har. Inte alla idéer och tankar resulterar i något konkret, men man får snurr på tankarna och så småningom genereras ofta något användbart.

På stora bildskärmar visade Depeche under en av sina låtar, "Precious", en text som skrivs av en gammal skrivmaskin. Texten är av Daniel Ladinsky (inspirerad av 1300-talspoeten Hafiz/Hafez) och heter "I have learned so much". Den dikten gav mig idén till att använda mig av poesi i religionskunskapskursen. Tidigare har jag använt mig av både musik, musikvideor samt konstverk. Jag har ännu inte helt klart för mig hur mycket krut vi ska lägga på detta eller hur det ska gå till, men nu finns idén nedskriven här och jag fortsätter att fundera. Ska även kolla vilket/vilka kursmål det riktar sig emot.

Givetvis finns det även utrymme för denna och andra dikter i kurserna i svenska. Kanske att man kan läsa dem i A-kursen för att sedan återkomma till dem i religionskursen i trean? Samlandet av intressanta dikter fortsätter.