Jag har tidigare talat om ordet "näthat" och via en artikel om Sturebyrättegången kommer ordet "teknikintensivitet". "Istället för värdiga samtal reduceras deras livsavgörande frågor till enstaviga sms och stökiga mobiltelefonsamtal" skriver Ulrika By på DN om de mordåtalades samtal. Att det är lättare att förolämpa via mejl, sms och chatter än ansikte mot ansikte har vi redan insett. Är det också lättare att sätta onda planer i verket när man inte sitter ansikte mot ansikte och diskuterar?
Utan att vilja peka ut mobilen eller datorn som de nya syndabockarna i mordfall tror jag att det är en viktig tanke Ulrika By ger uttryck för när hon skriver: "Har våra mobiler ersatt det köksbord jag minns att min familj samlades kring för att prata om hur dagen hade varit?" Användandet av mobiltelefon behöver givetvis inte utesluta irl-samtal, men om det gör det behöver vi stanna upp och tänka till. Många familjer sitter inte ens ner vid köksbordet för att äta tillsammans, än mindre för att samtala.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
just nu tänker jag att för en del barn jag har mött i mitt arbete kan mobilen vara enda länken till den ena föräldern, den kan vara enda samtalet som sker med den ena föräldra- parten, det blir det enda riktiga samtalet för dessa två individer dem emellan - värdefullt...
SvaraRaderaHur var det då innan mobiltelefonen. Var det inget samtal då eller har samtalet mellan barnet och den ena föräldern ökat tack vare mobiltelefonen...(bara en tanke :))
SvaraRadera