I veckan startade jag mina lektioner kring Randy Pauschs material som jag skrivit om tidigare. Jag berättade kort om Pausch, vi tittade på en bit av föreläsningen och vi pratade och skrev drömmar. Mina drömmar skrev jag på tavlan, eleverna skrev på sina datorer.
Eleverna är IT-ettor och de funderade nog vad det skulle bli av allt detta. Jag har inte haft lektion med dem sen vi träffades på hajken under första veckan, så det tog ett tag innan vi "känt varandra på pulsen". Att skriva sina personliga drömmar för en lärare de knappt minns namnet på är inte en självklarhet. Speciellt inte för 16-åriga killar, kanske?
Men jag fick läsa många drömmar när jag gick omkring i klassrummet, och många insiktsfulla sådana. Likaså när vi gick vidare till andra delen av uppgiften, att de skulle skriva ett brev till sig själva. Det var ett litet tankeexperiment inblandat här som krävde lite förklaring. De skulle låtsas att de var 10-12 år och att de skrev till sig själva som 16-åringar. Efter ett par exempel kom de igång. Det var underbar läsning! Jag känner att det var ett tag sedan jag haft så trevligt vid genomgången av inlämnade uppgifter.
Jag tror definitivt att detta är starten på ett givande arbete - detta att eleverna får jobba med sig själva. Jag kände själv att det var trevligt att sätta mina drömmar på pränt. Nästa steg är att få deras tillåtelse att sätta upp alla drömmar på anslagstavlan i klassrummet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar